Jag berättade det för min systerdotter för en vecka sedan, för min bror (på pappas sida som bor i en annan stad) för några dagar sedan och nu igår för min syster också hon från min pappas sida boendes i en annan stad.
Man blir ju så utlämnad. Man kan ju aldrig mera få dem att se en som den excentriska lillasystern utan man blir ju den manodepressiva. Det är så lätt att använda emot en och det tänker jag aldrig mer låta någon göra. Jag tänker inte bli trampad på igen. Jag är den jag är nu. Och det är fullgott.
Inlägg
känner igen det där. Plötsligt är man inte BARA lillasyster längre, utan man är PSYKSTÖRD lillasyster. Men man får rulla i den rikting det går åt och hoppas på det bästa.
SvaraRaderaDet är ändå modigt att berätta, man vet aldrig hur folk kommer reagera.
Tack :-)
SvaraRadera