Jag råkade deleta hela bloggen.

Men jag fick tillbaka den igen, tack och lov.

Jag har inte lyckats skriva på ett tag och orsaken till detta kan helt enkelt beskrivas med ett ända ord och det är män.

Jag träffade ju en snygging på sjukhuset som jag blev smått förälskad i men det har inte blivit mycket av det förutom mycket fjärilar i magen.

Sedan har vi haft min särdeles snygga föredetta från skåne som jag har återupptagit, eller han har återupptagit kontakten med mig. Gudars skymmning en sådan karl.

Sedan har vi min personliga tränare som jag använt som KK (vilket han glädjeligen ställer upp på). EN FLICKA HAR BEHOV.

Jag har dessutom haft en släng av depression, snabbt botad av depressions tableter, och nu är jag manisk ( har kommit på mig själv 3 gånger med att bara springa runt vardagsrummsbordet för att hömta något men komma tillbaka tomhänt och sätta mig ned på exakt samma plats) Hi hi, man är ju ganska komisk ändå...

Det värsta med att vara manisk, för mig, är att det är praktiskt taget omöjligt att läsa och att skriva. Nu har jag tagit 20 mg Zyprexa så nu klarar jag av att skriva, om än med stor möda, men jag betvivlar att jag skulle kunna lässa något annat än Kalle Anka. Ja, ja, jag får föröka igen nu ikväll.

Jag hoppas Zyprexan fungerar i förebyggande syfte också så att jag vaknar upp imorgon utan att vara manisk.

Ekonomin är i botten, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det men måste prova att gå till banken och få ett lån. Han smålån lite överallt. Måste ordna upp mitt liv nu, har varit för blazé med det hela för länge nu.

Man kan knappt tro att innan jag fick mitt första rejäla maniska skov så hade jag 100000 i aktier och kanske hälften av det på fonder. Allt gick upp i rök på droger, fester, kläder, designervaror. När man tänker på det vill man nästan gråta, men det ska jag inte. Det söm är gjort är gjort, jag får bara göra mitt bästa för att inte hamna i den sitsen igen.

Nej, nu får det vara nog för idag.

Hejdå allihopa