Städa och vara Kreativ

Så fort jag har fått lägenheten för mig själv så ska jag städa hela lägenheten och sedan ska jag vara kreativ.
Jag ska skriva minst 4 dikter om dagen och skriva minst 4 sidor på Överlevaren i Horan och Götet.

Just nu mår jag inte så bra, har så mycket ångest, vet inte varför. Ska vänta in i det längsta med att ta min iktorivil i och med att jag bara har en perr dag. Det kanske är alla förändringar. Lillebror som flyttar, allt, klara sig helt själv igen, ny KK, återupptagit kontakten med mitt livs kärlek. I vilket fall så vaknade jag med värsta ångesten och jag har försökt att stävja den men med föga resultat än så länge. Jag tror jag ger upp och tar min iktorivil nu ändå....
Så, nu var det gjort, då var det bara att vänta på att den ska verka.

Det kommer att kännas tommt att vara ensam i lägenheten dock, men ändå skönt. Jag kan ju ta hem vem jag vill nu, på vilken tid på dygnet jag vill, både kompisar och andra ;-) Det blir mångt mycket lättare att förföra en viss Macedon ifall jag har lägenheten för mig själv.

Ja ja, vi får se vad som händer, iktorivilen har slått in nu i varje fall.

Alla dessa var utdrag från min ansökan till Författarhögskolan eller som de benämner det Litterär Gestaltning. Håll tummarna allihopa för att jag kommer in.

Jag slog ett hål i väggen igår
allt måste trängas ut någonstans
ingenstans, någonstans, överallt
det finns så mycket Ågren
ty antalet förlorade
är så ofantligt mycket större
än dem som jag har vunnit
är ett decennier 10 år?
nå i vart fall så sprider det ut sig
nästa fas måste infinna sig snart

Oh ljuv, Oh ljuv är den stunden
då kärleken trär i kraft
öppen, vacker och sårbar
som att äta av gudomlig frukt
och aldrig vilja släppa taget
Stjärnhimmeln hyser inget av intresse
All magi finns gnistrande i era ögon
Kliché, touche, men så är det
Gräl och misströstan
tar där ingen notis
Skrik ut kärleken
över ängar och berg
Att vår kärlek skall leva
Och omgärda oss alla
Kärleken, Kärleken
Vad kan överträffa den

Blodet vill rinna längs med mina vener
de vill rinna sakta
Först
de vill rinna fortare
Sedan
de vill rinna jättefort
Snart
de vill rinna ut
Vilken sekund som helst
ut över kläderna
Droppandes ned
längs tröjkanten
Droppandes vidare
längs byxbenet
Droppandes ned
på marken
men hon ligger ned nu
dom stoppar blodet
Det finns bara
den Klarröda färgen
kvar

Jag behöver det där passionerade lidandet
den väldiga outhärdliga outgrundliga
Sorgen
den som får kroppen att kröka sig
man återhämtar sig aldrig från sådan
Smärta
allt är nattsvart, ingen återvändo
Djup, djup, vass, vass
Den vassaste av knivar skär den
det är sådana dikter du bör skriva
“sa han”
så jag skrev

Jag väntar på ditt ord
likt Jehovas vittnen väntar på domedagen
jag är klent betingad
så låt ej min väntan bliva lång
jag väntar ditt ord
men vet ej ifall jag klarar sanningen
jag söker än min själ
i vartevigaste ord jag skriver
att få höra att ens själ ej duger
hur klarar man något sådant

Nakna fötter över glasskärvor
havet blåser upp till storm
jag står här naken i blåsten
lägger mig ned i snön i min sommarklänning
vad gör jag inte för dig
vad gör jag inte för dig
jag tog en avkrok någonstans på vägen
och då blödde mina fötter
mina lungor bevattnades
min kropp kyldes
och jag lade mig ned för att dö

Min tanke är bruten
så fort, så snabbt, så förvrängd
Det finns här inga lodräta linjer
vissa vertikala men de är lätta att undvika
Jag har tagit hål i öronen 6 gånger
ångrar bara fyra
Har en tatuering
vet inte om jag ångrar den ännu
Jag hyser en viss slags styrka och erfarenhet
för resornas skull
Jag är äntligen fri,
Fri från åbäket som förföljde mig
Jag är här
och jag skriver mina dikter i säkert förvar
Det är ingen ide att ångra något
när idéerna tryter
Så skriker sinnet ut efter nya idéer
Jag har en dröm inom mig
men jag får aldrig tummen ur
för att utröna dess hållbarhet
Jag gick till stranden igår
och önskade att jag kunnat vara målare
Färgerna var så upphöjda
havet så villt, kraften i all dess nyanser
men sen snubblade jag
så fort, så snabbt, så förvrängt
och min tanke blev bruten igen

Jag skriver en dikt till dig
den andra gick förlorad
i förakt, för ditt beteende
Jag vill ha formler, tecken
som kan vägleda mig
Jag fastnade ett tag med dig
då mycket gått förlorat
gick du på ett sårat villebråd
Jag ska rena min kropp från dig
har avstått från sex i över ett år
för att bli som ny, renad, återfödd
rör mig ej, jag skall skydda min person
likt en lejoninna skyddar sina barn
jag tar dig ej i hand
ty allt som berör dig är smutsigt
jag skriver en dikt till dig
och i och med den går du förlorad

Kärleken
visst slår den hårt ibland
vare sig önskad eller oönskad
den kan ta ett stort kliv
in i ditt liv, rasera allt
och återuppbygga nya former
lägga allt på plats
forma nya kurvor
tänka nya tankar
sänka vissa krav
och höja andra
Inget har sådan kraft som kärleken
Inget har sådan kraft som Kärleken

Det skär djupt in med kniven
rätt in i själen
det sjuder ut flammor där bladet passerat
jag är en eldsjäl med tårar i ögonen
jag är vacker säger du
och visst är lidandet vackert att se på
så länge det inte går över styr
och så länge det är på avstånd
så vänd dig om och vänd dig om igen och se på
då kniven tränger djupt, djupt ner i själen
innan flammorna förtär mig

Strategi 1+2+3+20 mg Zyprexa fungerade

Ja, faktiskt.

Ja, jag kan ju märka av manin lite grand men inte alls så illa som förut. Efter sov kuren vaknade jag med ångest men inte värre än vad jag kunde hantera och efter de dubbla träningspassen så kände jag mig mycket bättre.

Så nu ska jag se ifalljag till och med kan ha ro i kroppen nog att läsa en bok. Vem vet, kanske?

Jakten på att bota Manin!!!!!

Igår blev jag så fruktansvärt manisk att jag inte visste vad jag skulle ta mig. Jag ringde till en kompis som är bipolär själv och hon sa att hon hörde på min röst att ajg var tvungen att göra någonting nu annars skulle jag hamna på östra igen (inte en chans att jag ska dit igen) så vi kom på en plan. Klockan var sex.


Strategi 1.
Vi bestämde att jag skulle ta dubbel dos av alla mina sömntabletter (fortfarande inom ramen av icke skadlig dos) och lägga mig tidigt och sova så länge jag kunde. dvs 19-8 Det funka ganska bra tills ett miffo ringde och väckte mig två gånger klockan 7.00 (Satana Perkele). Och jo, jag är mindre manisk idag men fortfarande manisk.


Strategi 2.
Jag har ett träningschema från min personliga tränare för att träna magmusklerna. Jag tänkte träna detta minutiöst och se ifall det får mig lugnare.

Strategi 3.
Ta en lång promenag med hög musik i hörlurarna och riktigt powerwalka så att jag blir så trött när jag kommer hem att jag inte orkar vara manisk längre.


Hmmmm, tre strategier är för lite, jag behöver fler...............



Jag återkommer

Nej, nu orkar jag inte mer

Nu har ajg tagit min kvällsmedecin samt en massa sömntabletter och sedan tänker jag sova till imorn och vakna utan att vara manisk så det så.

Det SKA funka!!

Deppig och gravt Manisk

Jag kan inte sitta still, men jag är så ledsen så ledsen, Fan också att det här ska drabba mig!!!
Orkar inte springa mer!
Orkar inte mer.....

Jag råkade deleta hela bloggen.

Men jag fick tillbaka den igen, tack och lov.

Jag har inte lyckats skriva på ett tag och orsaken till detta kan helt enkelt beskrivas med ett ända ord och det är män.

Jag träffade ju en snygging på sjukhuset som jag blev smått förälskad i men det har inte blivit mycket av det förutom mycket fjärilar i magen.

Sedan har vi haft min särdeles snygga föredetta från skåne som jag har återupptagit, eller han har återupptagit kontakten med mig. Gudars skymmning en sådan karl.

Sedan har vi min personliga tränare som jag använt som KK (vilket han glädjeligen ställer upp på). EN FLICKA HAR BEHOV.

Jag har dessutom haft en släng av depression, snabbt botad av depressions tableter, och nu är jag manisk ( har kommit på mig själv 3 gånger med att bara springa runt vardagsrummsbordet för att hömta något men komma tillbaka tomhänt och sätta mig ned på exakt samma plats) Hi hi, man är ju ganska komisk ändå...

Det värsta med att vara manisk, för mig, är att det är praktiskt taget omöjligt att läsa och att skriva. Nu har jag tagit 20 mg Zyprexa så nu klarar jag av att skriva, om än med stor möda, men jag betvivlar att jag skulle kunna lässa något annat än Kalle Anka. Ja, ja, jag får föröka igen nu ikväll.

Jag hoppas Zyprexan fungerar i förebyggande syfte också så att jag vaknar upp imorgon utan att vara manisk.

Ekonomin är i botten, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det men måste prova att gå till banken och få ett lån. Han smålån lite överallt. Måste ordna upp mitt liv nu, har varit för blazé med det hela för länge nu.

Man kan knappt tro att innan jag fick mitt första rejäla maniska skov så hade jag 100000 i aktier och kanske hälften av det på fonder. Allt gick upp i rök på droger, fester, kläder, designervaror. När man tänker på det vill man nästan gråta, men det ska jag inte. Det söm är gjort är gjort, jag får bara göra mitt bästa för att inte hamna i den sitsen igen.

Nej, nu får det vara nog för idag.

Hejdå allihopa