Ge mig något nytt
som jag kan förstöra
Ge mig något gammalt
som jag kan beundra
Ge mig en kärlek
som jag kan högakta
Ge mig en sorg så stor
att jag kan gråta ut hela min smärtan
Allt, till den sista droppen
så att jag kan läka
och ta bort infektionen
som härjar min själ och förgör mig
sluta med dessa injektioner
som långsamt utplånar min själ






























Av okänd orsak
finns där en kyckling på toppen











































Ett djupt andetag
det skall stilla den värsta hungern
det kan hindra min ilska
men dock ej min suktan
till kärleken
Jag måste bli bättre så att...
Jag kan finna någon att älska
Ett djupt andetag
kanske omfamnar kärleken
och leder den hem
så jag drar ännu ett djupt andetag
(men ingen kommer...)
och hoppas, att den en dag skall komma






























Varje suck som suckas
skall redovisas,
bedömas,
processeras,
omarbetas,
renas,
blandas,
för att sedan slutligen,
återgå till dess slutliga ursprungliga form



































Min tanke är bruten
så fort, så snabbt, så förvrängd
Det finns här inga lodräta linjer
vissa vertikala men de är lätta att undvika
Jag har tagit hål i öronen 6 gånger
ångrar bara fyra
Har en tatuering
vet inte om jag ångrar den ännu
Jag hyser en viss slags styrka och erfarenhet
för resornas skull
Jag är äntligen fri,
Fri från åbäket som förföljde mig
Jag är här
och jag skriver mina dikter i säkert förvar
Det är ingen ide att ångra något
när idéerna tryter
Så skriker sinnet ut efter nya idéer
Jag har en dröm inom mig
men jag får aldrig tummen ur
för att utröna dess hållbarhet
Jag gick till stranden igår
och önskade att jag kunnat vara målare
Färgerna var så upphöjda
havet så villt, kraften i all dess nyanser
men sen snubblade jag
så fort, så snabbt, så förvrängt
och min tanke blev bruten igen

















Jag skriver en dikt till dig
den andra gick förlorad
i förakt, för ditt beteende
Jag vill ha formler, tecken
som kan vägleda mig
Jag fastnade ett tag med dig
då mycket gått förlorat
gick du på ett sårat villebråd
Jag ska rena min kropp från dig
har avstått från sex i över ett år
för att bli som ny, renad, återfödd
rör mig ej, jag skall skydda min person
likt en lejoninna skyddar sina barn
jag tar dig ej i hand
ty allt som berör dig är smutsigt
jag skriver en dikt till dig
och i och med den går du förlorad



























Litium
vi bygger en barriär
för att tämja den vilda katten
vi bygger en barriär
för den skuttande kaninen

Litium
vi bygger en barriär
mot alla konstiga hjärnspöken

Litium
vi bygger en barriär
för att stilla törsten

Litium
vi bygger en barriär
för att stilla oron

Litium
Litium
Litium

2 morgon
2 kväll
Vi bygger en barriär



















En genom våt tygvante
så kall och våt
den börjar formas om till is
jag tar på den ändå
varför vet jag inte, mina lemmar
fryses ju ned ännu värre, markant
kanske i hopp om att
den lilla värme jag har kvar
skall spridas ut och göra den varm igen
fötterna har raggsockor och rejäla kängor
halsduk och mössa men
iskalla vantar
































Oh mitt barn, min kärlek, mitt allt
gråt ej mitt knytte
ty mamma finns här i allt
låt mig vagga dig till sömns
det finns här inget att vara rädd för
jag är här för dig i allt
du mitt knytte, min kärlek, mitt allt
inget ont kan drabba dig
när jag är här



































Jag förlorade dig
du mitt lilla liv
jag vill ha dig kvar
gå inte ifrån mig så tidigt
gå inte ifrån mig alls
Oh Gud, mitt liv
mitt barn, min kärlek
kärlekens sorg kan aldrig läkas
Jag har förlorat dig min kära
mitt liv, mitt barn, mitt allt
min kära
min kära
min kära































Hy,
som den varmaste porslin
Ögon,
likt de spegelblanka haven på Monacos kust
Ett hjärta,
likt moder Theresa
En skönhet,
likt Prinsessan Diana
Ett mysterium,
likt Grace Kelly
Kärleken är stor
Kärleken är stor
Kärleken är stor
Jag rör din kind
och kärleken är stor





























Vill du ha mig
min lycka, mitt väsen
Älskar du såsom jag
mitt knytte, min ängel








































Jag skrev en dikt till dig en gång
tyvärr så gick den förlorad
den handlade om min kärlek till dig
men jag skrev den på stranden
och tidvattnet tog den med sig
men vacker var den min dikt






































Ensamvarg på psyket
vill du följa med
det blir bara fler och fler
Jag kände en varg en gång
Nu finns du ej här mer
Jag måste se till att bli
Ensamvarg
På Psyket




































Jag var närmare ljuset än någonsin
förut
detta var nedlåtenheter jag inte klarar av
vem tror du att du har att göra med?
jag har varit här så många gånger förut
Men fortet reser sig alltid
till ett fort runt mig
med en vallgrav av pirayor
och kommondorer flockhundar
för att valla in oss i leden
så att vi må vara trygga

































Vår “Master de Dijon”
du är så vacker att titta på
inget rullar samman i ditt sinne
inte heller i vårat
Men du, Vår “Master de Dijon”
Du är så vacker att titta på






































Det regnar varenda dag vi är här
ska vi ändock bli bättre
När marken blöter ner vårt varje steg
det var länge sedan jag slutade vilja vara här
men jag måste härda ut denna gång
så att jag aldrig slipper vätas igen






































Din kyss mot hennes tinning
så stilla
åh vad jag vill ha den
åh vad jag vill ha den
att stå i din famn
och motta den kyssen
vila mot din breda bringa
och återhämta mig ett slag
mmm... Den kyssen



































Ett steg längre
för mig ingenstans ifall jag går i cirklar
är luften varm där du går?
här fryser isbitarna fast i taket
och allt vatten avdunstar nedifrån
jag sitter fast snart vet du
som en stilla frusen sill
i ett ishav
eller det enorma isflak
som fick Titanic att förlisa


































Gud säger mig
att hålla mitt hjärta ifrån dig
skydda det varligt
för du kan aldrig bringa lycka åt mig
elden i dina ögon
skulle bara förleda mig
din mystiska själ
skulle bara göra ont
Gud säger mig
“Gör allt du kan
för att skydda det vackra hjärta jag gav dig
jag la styrkan däri
om du bara letar upp den”































Du finns därute
och du väntar på mig
jag inser det nu
jag kan inte vara den ända
som sprungit i cirklar
men jag har sluppit lös nu
hanterat problemet och gjort mig fri
det återstår bara att finna dig
och omfamna dig
och kyssa dig oh du min kära
som hållit dig så långt bort
miraklet
skall slutligen infinna sig































Jag hade är och plåster
de är av nu
vet inte ifall de är helt läkt
men tänkte låta det lufttorka
även om en ny nål skulle forcera
så läker det fortare i luften
och jag kan gå fri
I korta tröjor
i korta byxor
i bikini på stranden och
i solen bleks allting bort

































Vem vill du vara
frågar du mig
när du ändrar dig så
oavbrutligen
Men om jag är alltihop
vad säger du då?
du säger att det inte går
men det gör det
jag får det att fungera varje dag
och vad det än gäller
ställer jag mig upp
för att ställa min
varma panna
mot ditt kalla glas
och jag säger det igen
jag kan ändra mig igen
oavbrutligen
oh så skönt det är
att vara varm ibland
och att lägga kylan utanpå
Ibland























Du är schizofren
men tänk du är så fin
dina skrattgropar
gröper ur små pirrande gropar i min mage
dina ögon glittrar med allt du säger
och det suger i mig av att se mera
höra mera
röra mera
falla in i dig
men Gud hur dum får man vara
att inte bara låta dig vara
när det ända aldrig skulle kunna vara
då jag är bipolär och du är schizofren
så är dock blott all tid till låns
men blott är du underbar





























Jag tar av vinet du ger
och känner dess sötma
omhulda mig
sjunka in i mig
blandas med mina safter
värma mig inifrån
tar över
och förlorar mig i dig
din sötma blandas med min
och bliver ljuv och min



































Dina färger är röda
jag bränns nästan av den
är det din kärlek?
eller är det din passion?
vi måste råda bot på båda två
ty, vi stämmer ej ihop
få det att stämma, när vi kan vara
så farliga för varandra
visa mig hur jag gör
för att inte hålla dig kär
för att inte hålla dig så när
säg mig vem du är
så kanske det blir lättare
eller ack så mycket svårare





























Var gömmer du dig du ljuva man?
Jag vet att du är ledsen
du kom ej ut denna gång
du ville dömmas frisk
men fick ett nej
oh du ljuva man
om det ändock vore så
att allt du hörde kom från mig
och allt du såg var mig
då skulle de inte skickat tillbaka dig
Var gömmer du dig oh du ljuva man?

































Jag har dina händer framför mina
de passar så väl i mina
oh varför skall du vara så vacker
då jag ändå aldrig få hålla dig
stora grindar håller dig borta
det är likt en metallbur kring dig och mig
Vill du ta i mig?
Som jag i dig?
Är det så att du inte är sjuk?
Som du säger gång på gång?


































Ingen kan se mina tårar
Jag håller den inom mig
Gömmer dem i ett skratt
Döljer dem i mitt röda hår
Mascaran är vattenfast
Det blir bäst så
Ty en tår
Slinker förbi så lätt
Jag torkar då snabbt upp den
Med mitt röda hår


































Sörj inte min kära
det finns så mänga
vägar kvar
så det finns en liten röst därinne
det är ok
de kan tysta den
så att du bara hör den ibland
jag kan viska åt dig
ömma ord istället
så att det inte blir så tyst
jag vill inte lämna dig

































När ditt sinne är varmt
då vill jag hålla dig nära
jag vill omsvepas av dig
känna varje del av dig
nära dig
du är så vacker
men du är så vrång ibland
då vill jag ej ha dig
då vill jag bara bort
från dig
och låtsas
att du ej, finns till
































Jag vill ha dig här
en stund varje kväll
för att fly ensamheten
så sträng
och jag önskar att du kunnat vara
den typ av karl
som jag kunnat drömma om
mer än bara vackra stunder
jag önskar tiden kommer
då jag finner någon
som jag äntligen kan önska
och slutligen kan finna
någon som kan ge mig
Evigheten






























Kärleken
visst slår den hårt ibland
vare sig önskad eller oönskad
den kan ta ett stort kliv
in i ditt liv, rasera allt
och återuppbygga nya former
lägga allt på plats
forma nya kurvor
tänka nya tankar
sänka vissa krav
och höja andra
inget har sådan kraft som kärleken
Inget har sådan kraft som kärleken































Om jag bara får några sekunder
av lugn och ro
det finns ingen ork kvar
att springa runt bordet
att plocka fram saker
att lägga undan dem på andra platser
och pust och stön, de dagar jag ingenting orkar
men jag gör det ändå
och oh du min arma kropp
hur ska du klara
att bara aldrig få vara
en endaste dag
I lugn och ro, i lugn och ro
en evig karusell
och aldrig, lugn och ro, lugn och ro





























Det skär djupt in med kniven
rätt in i själen
det sjuder ut flammor där bladet passerat
jag är en eldsjäl med tårar i ögonen
jag är vacker säger du
och visst är lidandet vackert att se på
så länge det inte går över styr
och så länge det är på avstånd
så vänd dig om och vänd dig om igen och se på
då kniven tränger djupt, djupt ner i själen
innan flammorna förtär mig

































Vart tog de vägen?
alla orden
de ljuva orden vi sa
de som letade sig fram
och in, i alla skrymslen och vrår
som värmde
jag ve ej var du är nu
det är så svårt att ringa
utan orden



































En famn full av snö
det är vad jag ger dig idag
det är nog bättre
än den famn full av tårar
blandad med den fylliga smaken
av mitt blod
såsom du ser den
min livsgnista
den rinner ut
jag tar på mig tjocka galufser
och sörjer de dagar som gått
ser min blodström sina
och livsgnistan dör ut































Nakna fötter över glasskärvor
havet blåser upp till storm
jag står här naken i blåsten
lägger mig ned i snön i min sommarklänning
vad gör jag inte för dig
vad gör jag inte för dig
jag tog en avkrok någonstans på vägen
och då blödde mina fötter
mina lungor bevattnades
min kropp kyldes
och jag lade mig ned för att dö

































När döden kommer
så sörjer jag ej
du välkomna gäst
här i smärtans boning
dagen dess utan bliver så lång
jag ligger här stilla
och sjunger en locksång
kom här oh kom
i den mörkaste av natt
stundom finnes en sekund av lindring
men du, oh du
kan vara för evigt
vad finns här att giva mig andra tankar
nej du, kära du
är min ända utväg





























Jag slog ett hål i väggen igår
allt måste trängas ut någonstans
ingenstans, någonstans, överallt
det finns så mycket ågren
ty antalet förlorade
är så ofantligt mycket större
än dem jag förlorat vunnit
är ett decennier tio år?
nå, i vart fall sprider de ut sig
nästa fas måste infinna sig snart






























Jag ger er en dikt
en dikt som vara för evigt
närhelst ni bråkar
kan ni plocka fram den här dikten
och läsa om kärleken
den ni skapat och förevigat





































Oh ljuv, Oh ljuv är den stunden
då kärleken träder i kraft
öppen, sårbar och vacker
som att äta av gudomlig frukt
att aldrig vilja släppa taget
stjärnhimmelen är tom på stjärnor inatt
ty de bubblar och sprakar inom mig
så att jag bli helt vimmelkantig
låt kärleken visa vägen
Skrik ut den över ängar och berg
att Vår kärlek skall leva
Och omgärda oss alla
Kärleken, kärleken
Vad kan överträffa Kärleken






























Jag har ditt blod i mitt glas
smuttar sakta och tar det i mitt glas
Allt blandas upp i sältan av mina tårar
varför ska jag bry mig?
det blir ändå inget helt av det halva ändå
jag håller upp min hand
långsamt höjer jag det
mina läppar röda som blodet du gav mig’
floden faller in i fem
ändock så höjer jag armen mot skyn
och låter mina fingrar forma ett V
Ty, trotts allt som hänt
Står jag fortfarande upp
Stolt och Vacker






























Det smyger en vit katt över gården
vit som nyfallen snö
sakta och försiktigt smyger han
försvinner bakom mitt äppleträd
bara för att några sekunder därefter
låta skymta en liten vit tass i kontrast med den mörka barken
varje morgon, jag nästan i varje fall
smyger han sig förbi min trädgård
bort till grannens hus
där matte står troget
för att släppa in honom igen

































Kärleken till ett barn
jag häller dig tätt intill
vare sig du vill eller ej
så följer jag dina första steg
när du ramlar, så finns jag där
för att ta emot ditt fall, kyssa bort det onda
dina blonda lockar får det att se ut som en gloria
en ängel kom ned till mig
en ängel som skriker och omöjliggör sig ibland
men likafullt med en ljus gloria runt hennes huvud
vill skydda henne mot livets alla faror
men måste nog släppa taget någon gång ibland
































Jag tar tabletterna som sig bör
skall jag räkna upp dem?
Nej jag tror inte det
många är det i varje fall
allt för att tro sig känna sig normal
men vad gör det egentligen för skillnad
jag föll eller blev förlorad någonstans på vägen
vet inte vart alla bitarna föll
Det är svårt att pussla tillbaka utan de rätta bitarna
Vem är jag?
Det deprimerade jaget, det maniska hypereffektiva?
Någonstans i mitten?
Kan vi nå någon slags konsensus?
men kan jag någonsin mera
lita på vem jag är





























Jag tar en drink till
av min sommardrink
det är för sent egentligen
hösten är ju redan här
löven flyger runt överallt
har varit tvungen att räddamin drink
två gånger redan
de flyger runt över gator och trottoarer
fångade i sin egen lilla tornado
dras runt i cirklar runt och runt
jag sörjer inte sommaren
den var fylld av hjärtekval
höstens vindar drar förbi mig
jag ställer mig uppsträckt, stolt
och med armarna i horisontal riktning
känner hösten omfamna mig
jag känner dess löfte
om att allt det förflutna
är struket, raderat, förlåtet
Jag tar en klunk till
av min sommardrink
känner dryckenskapen närma sig






















Saknaden är stor
där finns ingen
med kraften i sin person
för att få mig att vilja stanna
och ej heller ingen
som vill söka mig att stanna

Jag är sjuk nu, och stor
finns där någon
som kan se bortom?
kan jag se bortom?
kan jag träffa någon,
som får mig att vilja stanna?

Mitt hjärta lider nu
Mitt hjärta gråter nu
Mitt hjärta misströstar nu
Mitt hjärta sörjer forntids kärlek
Mitt hjärta blöder nu

Jag måste söka läka
Ty ett brustet hjärta
finner aldrig ro





















Låt det förflutna
förbliva dött
sträck upp armarna mot livet
sörj den tid som behövs
för att gå vidare
men håll i minnet
Livet är större än döden