JAg ska söka in till Litterär gestaltning (Författarhögskolan) men inte ens det käns roligt längre. Tv, läsa, gå till bibloteket, umgås med vänner, inget känns roligt. Gråta känns för jobbigt, jag är för trött för allt.
Varför kan jag inte bara få vara glad för ett tag. Jag kan inte ens äta....
Jag skrivet morbida dikter.....
Blodet vill rinna längs med mina vener
de vill rinna sakta
Först
de vill rinna fortare
Sedan
de vill rinna jättefort
Snart
de vill rinna ut
Vilken sekund som helst
ut över kläderna
Droppandes ned
längs tröjkanten
Droppandes vidare
längs byxbenet
Droppandes ned
på marken
men hon ligger ned nu
dom stoppar blodet
Det finns bara
den Klarröda färgen
kvar
lördag 30 januari 2010
torsdag 21 januari 2010
Jag är så nervös.
Jag vill så gärna komma in på författarskolan. Jag ska söka på enbart mina dikter då jag vet att de är bra. Men jag är så nervös. Jag vill så gärna komma in.....
söndag 17 januari 2010
Gud vad jag är nervös!
Jag vill ju så gärna komma in på skolan. Tänk om jag skickar in allt och ffår avslag? Gud vad ledsen jag skulle bli.
Är det förresten någon som vet om något bra kvälls/helg eller natt jobb som man kan söka? Så att man slipper ta studielån?
Är det förresten någon som vet om något bra kvälls/helg eller natt jobb som man kan söka? Så att man slipper ta studielån?
lördag 16 januari 2010
Litterär gestaltning
Jag håller på att skriva för fullt. Hoppas att det kommer att hålla mottet. Jag vill verkligen komma in. Tänk vad kul det skulle vara att ängna två år av ens liv åt att göra något som man tycker är så jättekul. Dessutom så finns det ju stor möjlighet att man lyckas bli publicerad under tiden medan man studerar. Jag kan ju skicka in mina dikter och jag kommer ju att hinna klart med boken långt innan de två åren är gångna. Jag har dessutom en idee om en ny bok som jag ska finslipa, den bokiden är mer avvancerad och ifall jag får ihop den rätt så skulle den vara mer garanterad en utgivning (hoppas jag i varje fall).
Håll tummarna för mig allihopa snälla så att jag kommer in!!1
Vad tyckte ni om dikterna?
Det blev ju ganska många men, men jag tyckte att ajg kunde lika gärna klistra in alla de ny nyskrivna när jag var på G.
Nej, nu måste jag återgå till mitt skrivande.
Håll tummarna för mig allihopa snälla så att jag kommer in!!1
Vad tyckte ni om dikterna?
Det blev ju ganska många men, men jag tyckte att ajg kunde lika gärna klistra in alla de ny nyskrivna när jag var på G.
Nej, nu måste jag återgå till mitt skrivande.
fredag 15 januari 2010
Ge mig något nytt
som jag kan förstöra
Ge mig något gammalt
som jag kan beundra
Ge mig en kärlek
som jag kan högakta
Ge mig en sorg så stor
att jag kan gråta ut hela min smärtan
Allt, till den sista droppen
så att jag kan läka
och ta bort infektionen
som härjar min själ och förgör mig
sluta med dessa injektioner
som långsamt utplånar min själ
Av okänd orsak
finns där en kyckling på toppen
Ett djupt andetag
det skall stilla den värsta hungern
det kan hindra min ilska
men dock ej min suktan
till kärleken
Jag måste bli bättre så att...
Jag kan finna någon att älska
Ett djupt andetag
kanske omfamnar kärleken
och leder den hem
så jag drar ännu ett djupt andetag
(men ingen kommer...)
och hoppas, att den en dag skall komma
Varje suck som suckas
skall redovisas,
bedömas,
processeras,
omarbetas,
renas,
blandas,
för att sedan slutligen,
återgå till dess slutliga ursprungliga form
Min tanke är bruten
så fort, så snabbt, så förvrängd
Det finns här inga lodräta linjer
vissa vertikala men de är lätta att undvika
Jag har tagit hål i öronen 6 gånger
ångrar bara fyra
Har en tatuering
vet inte om jag ångrar den ännu
Jag hyser en viss slags styrka och erfarenhet
för resornas skull
Jag är äntligen fri,
Fri från åbäket som förföljde mig
Jag är här
och jag skriver mina dikter i säkert förvar
Det är ingen ide att ångra något
när idéerna tryter
Så skriker sinnet ut efter nya idéer
Jag har en dröm inom mig
men jag får aldrig tummen ur
för att utröna dess hållbarhet
Jag gick till stranden igår
och önskade att jag kunnat vara målare
Färgerna var så upphöjda
havet så villt, kraften i all dess nyanser
men sen snubblade jag
så fort, så snabbt, så förvrängt
och min tanke blev bruten igen
Jag skriver en dikt till dig
den andra gick förlorad
i förakt, för ditt beteende
Jag vill ha formler, tecken
som kan vägleda mig
Jag fastnade ett tag med dig
då mycket gått förlorat
gick du på ett sårat villebråd
Jag ska rena min kropp från dig
har avstått från sex i över ett år
för att bli som ny, renad, återfödd
rör mig ej, jag skall skydda min person
likt en lejoninna skyddar sina barn
jag tar dig ej i hand
ty allt som berör dig är smutsigt
jag skriver en dikt till dig
och i och med den går du förlorad
Litium
vi bygger en barriär
för att tämja den vilda katten
vi bygger en barriär
för den skuttande kaninen
Litium
vi bygger en barriär
mot alla konstiga hjärnspöken
Litium
vi bygger en barriär
för att stilla törsten
Litium
vi bygger en barriär
för att stilla oron
Litium
Litium
Litium
2 morgon
2 kväll
Vi bygger en barriär
En genom våt tygvante
så kall och våt
den börjar formas om till is
jag tar på den ändå
varför vet jag inte, mina lemmar
fryses ju ned ännu värre, markant
kanske i hopp om att
den lilla värme jag har kvar
skall spridas ut och göra den varm igen
fötterna har raggsockor och rejäla kängor
halsduk och mössa men
iskalla vantar
Oh mitt barn, min kärlek, mitt allt
gråt ej mitt knytte
ty mamma finns här i allt
låt mig vagga dig till sömns
det finns här inget att vara rädd för
jag är här för dig i allt
du mitt knytte, min kärlek, mitt allt
inget ont kan drabba dig
när jag är här
Jag förlorade dig
du mitt lilla liv
jag vill ha dig kvar
gå inte ifrån mig så tidigt
gå inte ifrån mig alls
Oh Gud, mitt liv
mitt barn, min kärlek
kärlekens sorg kan aldrig läkas
Jag har förlorat dig min kära
mitt liv, mitt barn, mitt allt
min kära
min kära
min kära
Hy,
som den varmaste porslin
Ögon,
likt de spegelblanka haven på Monacos kust
Ett hjärta,
likt moder Theresa
En skönhet,
likt Prinsessan Diana
Ett mysterium,
likt Grace Kelly
Kärleken är stor
Kärleken är stor
Kärleken är stor
Jag rör din kind
och kärleken är stor
Vill du ha mig
min lycka, mitt väsen
Älskar du såsom jag
mitt knytte, min ängel
Jag skrev en dikt till dig en gång
tyvärr så gick den förlorad
den handlade om min kärlek till dig
men jag skrev den på stranden
och tidvattnet tog den med sig
men vacker var den min dikt
Ensamvarg på psyket
vill du följa med
det blir bara fler och fler
Jag kände en varg en gång
Nu finns du ej här mer
Jag måste se till att bli
Ensamvarg
På Psyket
Jag var närmare ljuset än någonsin
förut
detta var nedlåtenheter jag inte klarar av
vem tror du att du har att göra med?
jag har varit här så många gånger förut
Men fortet reser sig alltid
till ett fort runt mig
med en vallgrav av pirayor
och kommondorer flockhundar
för att valla in oss i leden
så att vi må vara trygga
Vår “Master de Dijon”
du är så vacker att titta på
inget rullar samman i ditt sinne
inte heller i vårat
Men du, Vår “Master de Dijon”
Du är så vacker att titta på
Det regnar varenda dag vi är här
ska vi ändock bli bättre
När marken blöter ner vårt varje steg
det var länge sedan jag slutade vilja vara här
men jag måste härda ut denna gång
så att jag aldrig slipper vätas igen
Din kyss mot hennes tinning
så stilla
åh vad jag vill ha den
åh vad jag vill ha den
att stå i din famn
och motta den kyssen
vila mot din breda bringa
och återhämta mig ett slag
mmm... Den kyssen
Ett steg längre
för mig ingenstans ifall jag går i cirklar
är luften varm där du går?
här fryser isbitarna fast i taket
och allt vatten avdunstar nedifrån
jag sitter fast snart vet du
som en stilla frusen sill
i ett ishav
eller det enorma isflak
som fick Titanic att förlisa
Gud säger mig
att hålla mitt hjärta ifrån dig
skydda det varligt
för du kan aldrig bringa lycka åt mig
elden i dina ögon
skulle bara förleda mig
din mystiska själ
skulle bara göra ont
Gud säger mig
“Gör allt du kan
för att skydda det vackra hjärta jag gav dig
jag la styrkan däri
om du bara letar upp den”
Du finns därute
och du väntar på mig
jag inser det nu
jag kan inte vara den ända
som sprungit i cirklar
men jag har sluppit lös nu
hanterat problemet och gjort mig fri
det återstår bara att finna dig
och omfamna dig
och kyssa dig oh du min kära
som hållit dig så långt bort
miraklet
skall slutligen infinna sig
Jag hade är och plåster
de är av nu
vet inte ifall de är helt läkt
men tänkte låta det lufttorka
även om en ny nål skulle forcera
så läker det fortare i luften
och jag kan gå fri
I korta tröjor
i korta byxor
i bikini på stranden och
i solen bleks allting bort
Vem vill du vara
frågar du mig
när du ändrar dig så
oavbrutligen
Men om jag är alltihop
vad säger du då?
du säger att det inte går
men det gör det
jag får det att fungera varje dag
och vad det än gäller
ställer jag mig upp
för att ställa min
varma panna
mot ditt kalla glas
och jag säger det igen
jag kan ändra mig igen
oavbrutligen
oh så skönt det är
att vara varm ibland
och att lägga kylan utanpå
Ibland
Du är schizofren
men tänk du är så fin
dina skrattgropar
gröper ur små pirrande gropar i min mage
dina ögon glittrar med allt du säger
och det suger i mig av att se mera
höra mera
röra mera
falla in i dig
men Gud hur dum får man vara
att inte bara låta dig vara
när det ända aldrig skulle kunna vara
då jag är bipolär och du är schizofren
så är dock blott all tid till låns
men blott är du underbar
Jag tar av vinet du ger
och känner dess sötma
omhulda mig
sjunka in i mig
blandas med mina safter
värma mig inifrån
tar över
och förlorar mig i dig
din sötma blandas med min
och bliver ljuv och min
Dina färger är röda
jag bränns nästan av den
är det din kärlek?
eller är det din passion?
vi måste råda bot på båda två
ty, vi stämmer ej ihop
få det att stämma, när vi kan vara
så farliga för varandra
visa mig hur jag gör
för att inte hålla dig kär
för att inte hålla dig så när
säg mig vem du är
så kanske det blir lättare
eller ack så mycket svårare
Var gömmer du dig du ljuva man?
Jag vet att du är ledsen
du kom ej ut denna gång
du ville dömmas frisk
men fick ett nej
oh du ljuva man
om det ändock vore så
att allt du hörde kom från mig
och allt du såg var mig
då skulle de inte skickat tillbaka dig
Var gömmer du dig oh du ljuva man?
Jag har dina händer framför mina
de passar så väl i mina
oh varför skall du vara så vacker
då jag ändå aldrig få hålla dig
stora grindar håller dig borta
det är likt en metallbur kring dig och mig
Vill du ta i mig?
Som jag i dig?
Är det så att du inte är sjuk?
Som du säger gång på gång?
Ingen kan se mina tårar
Jag håller den inom mig
Gömmer dem i ett skratt
Döljer dem i mitt röda hår
Mascaran är vattenfast
Det blir bäst så
Ty en tår
Slinker förbi så lätt
Jag torkar då snabbt upp den
Med mitt röda hår
Sörj inte min kära
det finns så mänga
vägar kvar
så det finns en liten röst därinne
det är ok
de kan tysta den
så att du bara hör den ibland
jag kan viska åt dig
ömma ord istället
så att det inte blir så tyst
jag vill inte lämna dig
När ditt sinne är varmt
då vill jag hålla dig nära
jag vill omsvepas av dig
känna varje del av dig
nära dig
du är så vacker
men du är så vrång ibland
då vill jag ej ha dig
då vill jag bara bort
från dig
och låtsas
att du ej, finns till
Jag vill ha dig här
en stund varje kväll
för att fly ensamheten
så sträng
och jag önskar att du kunnat vara
den typ av karl
som jag kunnat drömma om
mer än bara vackra stunder
jag önskar tiden kommer
då jag finner någon
som jag äntligen kan önska
och slutligen kan finna
någon som kan ge mig
Evigheten
Kärleken
visst slår den hårt ibland
vare sig önskad eller oönskad
den kan ta ett stort kliv
in i ditt liv, rasera allt
och återuppbygga nya former
lägga allt på plats
forma nya kurvor
tänka nya tankar
sänka vissa krav
och höja andra
inget har sådan kraft som kärleken
Inget har sådan kraft som kärleken
Om jag bara får några sekunder
av lugn och ro
det finns ingen ork kvar
att springa runt bordet
att plocka fram saker
att lägga undan dem på andra platser
och pust och stön, de dagar jag ingenting orkar
men jag gör det ändå
och oh du min arma kropp
hur ska du klara
att bara aldrig få vara
en endaste dag
I lugn och ro, i lugn och ro
en evig karusell
och aldrig, lugn och ro, lugn och ro
Det skär djupt in med kniven
rätt in i själen
det sjuder ut flammor där bladet passerat
jag är en eldsjäl med tårar i ögonen
jag är vacker säger du
och visst är lidandet vackert att se på
så länge det inte går över styr
och så länge det är på avstånd
så vänd dig om och vänd dig om igen och se på
då kniven tränger djupt, djupt ner i själen
innan flammorna förtär mig
Vart tog de vägen?
alla orden
de ljuva orden vi sa
de som letade sig fram
och in, i alla skrymslen och vrår
som värmde
jag ve ej var du är nu
det är så svårt att ringa
utan orden
En famn full av snö
det är vad jag ger dig idag
det är nog bättre
än den famn full av tårar
blandad med den fylliga smaken
av mitt blod
såsom du ser den
min livsgnista
den rinner ut
jag tar på mig tjocka galufser
och sörjer de dagar som gått
ser min blodström sina
och livsgnistan dör ut
Nakna fötter över glasskärvor
havet blåser upp till storm
jag står här naken i blåsten
lägger mig ned i snön i min sommarklänning
vad gör jag inte för dig
vad gör jag inte för dig
jag tog en avkrok någonstans på vägen
och då blödde mina fötter
mina lungor bevattnades
min kropp kyldes
och jag lade mig ned för att dö
När döden kommer
så sörjer jag ej
du välkomna gäst
här i smärtans boning
dagen dess utan bliver så lång
jag ligger här stilla
och sjunger en locksång
kom här oh kom
i den mörkaste av natt
stundom finnes en sekund av lindring
men du, oh du
kan vara för evigt
vad finns här att giva mig andra tankar
nej du, kära du
är min ända utväg
Jag slog ett hål i väggen igår
allt måste trängas ut någonstans
ingenstans, någonstans, överallt
det finns så mycket ågren
ty antalet förlorade
är så ofantligt mycket större
än dem jag förlorat vunnit
är ett decennier tio år?
nå, i vart fall sprider de ut sig
nästa fas måste infinna sig snart
Jag ger er en dikt
en dikt som vara för evigt
närhelst ni bråkar
kan ni plocka fram den här dikten
och läsa om kärleken
den ni skapat och förevigat
Oh ljuv, Oh ljuv är den stunden
då kärleken träder i kraft
öppen, sårbar och vacker
som att äta av gudomlig frukt
att aldrig vilja släppa taget
stjärnhimmelen är tom på stjärnor inatt
ty de bubblar och sprakar inom mig
så att jag bli helt vimmelkantig
låt kärleken visa vägen
Skrik ut den över ängar och berg
att Vår kärlek skall leva
Och omgärda oss alla
Kärleken, kärleken
Vad kan överträffa Kärleken
Jag har ditt blod i mitt glas
smuttar sakta och tar det i mitt glas
Allt blandas upp i sältan av mina tårar
varför ska jag bry mig?
det blir ändå inget helt av det halva ändå
jag håller upp min hand
långsamt höjer jag det
mina läppar röda som blodet du gav mig’
floden faller in i fem
ändock så höjer jag armen mot skyn
och låter mina fingrar forma ett V
Ty, trotts allt som hänt
Står jag fortfarande upp
Stolt och Vacker
Det smyger en vit katt över gården
vit som nyfallen snö
sakta och försiktigt smyger han
försvinner bakom mitt äppleträd
bara för att några sekunder därefter
låta skymta en liten vit tass i kontrast med den mörka barken
varje morgon, jag nästan i varje fall
smyger han sig förbi min trädgård
bort till grannens hus
där matte står troget
för att släppa in honom igen
Kärleken till ett barn
jag häller dig tätt intill
vare sig du vill eller ej
så följer jag dina första steg
när du ramlar, så finns jag där
för att ta emot ditt fall, kyssa bort det onda
dina blonda lockar får det att se ut som en gloria
en ängel kom ned till mig
en ängel som skriker och omöjliggör sig ibland
men likafullt med en ljus gloria runt hennes huvud
vill skydda henne mot livets alla faror
men måste nog släppa taget någon gång ibland
Jag tar tabletterna som sig bör
skall jag räkna upp dem?
Nej jag tror inte det
många är det i varje fall
allt för att tro sig känna sig normal
men vad gör det egentligen för skillnad
jag föll eller blev förlorad någonstans på vägen
vet inte vart alla bitarna föll
Det är svårt att pussla tillbaka utan de rätta bitarna
Vem är jag?
Det deprimerade jaget, det maniska hypereffektiva?
Någonstans i mitten?
Kan vi nå någon slags konsensus?
men kan jag någonsin mera
lita på vem jag är
Jag tar en drink till
av min sommardrink
det är för sent egentligen
hösten är ju redan här
löven flyger runt överallt
har varit tvungen att räddamin drink
två gånger redan
de flyger runt över gator och trottoarer
fångade i sin egen lilla tornado
dras runt i cirklar runt och runt
jag sörjer inte sommaren
den var fylld av hjärtekval
höstens vindar drar förbi mig
jag ställer mig uppsträckt, stolt
och med armarna i horisontal riktning
känner hösten omfamna mig
jag känner dess löfte
om att allt det förflutna
är struket, raderat, förlåtet
Jag tar en klunk till
av min sommardrink
känner dryckenskapen närma sig
Saknaden är stor
där finns ingen
med kraften i sin person
för att få mig att vilja stanna
och ej heller ingen
som vill söka mig att stanna
Jag är sjuk nu, och stor
finns där någon
som kan se bortom?
kan jag se bortom?
kan jag träffa någon,
som får mig att vilja stanna?
Mitt hjärta lider nu
Mitt hjärta gråter nu
Mitt hjärta misströstar nu
Mitt hjärta sörjer forntids kärlek
Mitt hjärta blöder nu
Jag måste söka läka
Ty ett brustet hjärta
finner aldrig ro
Låt det förflutna
förbliva dött
sträck upp armarna mot livet
sörj den tid som behövs
för att gå vidare
men håll i minnet
Livet är större än döden
som jag kan förstöra
Ge mig något gammalt
som jag kan beundra
Ge mig en kärlek
som jag kan högakta
Ge mig en sorg så stor
att jag kan gråta ut hela min smärtan
Allt, till den sista droppen
så att jag kan läka
och ta bort infektionen
som härjar min själ och förgör mig
sluta med dessa injektioner
som långsamt utplånar min själ
Av okänd orsak
finns där en kyckling på toppen
Ett djupt andetag
det skall stilla den värsta hungern
det kan hindra min ilska
men dock ej min suktan
till kärleken
Jag måste bli bättre så att...
Jag kan finna någon att älska
Ett djupt andetag
kanske omfamnar kärleken
och leder den hem
så jag drar ännu ett djupt andetag
(men ingen kommer...)
och hoppas, att den en dag skall komma
Varje suck som suckas
skall redovisas,
bedömas,
processeras,
omarbetas,
renas,
blandas,
för att sedan slutligen,
återgå till dess slutliga ursprungliga form
Min tanke är bruten
så fort, så snabbt, så förvrängd
Det finns här inga lodräta linjer
vissa vertikala men de är lätta att undvika
Jag har tagit hål i öronen 6 gånger
ångrar bara fyra
Har en tatuering
vet inte om jag ångrar den ännu
Jag hyser en viss slags styrka och erfarenhet
för resornas skull
Jag är äntligen fri,
Fri från åbäket som förföljde mig
Jag är här
och jag skriver mina dikter i säkert förvar
Det är ingen ide att ångra något
när idéerna tryter
Så skriker sinnet ut efter nya idéer
Jag har en dröm inom mig
men jag får aldrig tummen ur
för att utröna dess hållbarhet
Jag gick till stranden igår
och önskade att jag kunnat vara målare
Färgerna var så upphöjda
havet så villt, kraften i all dess nyanser
men sen snubblade jag
så fort, så snabbt, så förvrängt
och min tanke blev bruten igen
Jag skriver en dikt till dig
den andra gick förlorad
i förakt, för ditt beteende
Jag vill ha formler, tecken
som kan vägleda mig
Jag fastnade ett tag med dig
då mycket gått förlorat
gick du på ett sårat villebråd
Jag ska rena min kropp från dig
har avstått från sex i över ett år
för att bli som ny, renad, återfödd
rör mig ej, jag skall skydda min person
likt en lejoninna skyddar sina barn
jag tar dig ej i hand
ty allt som berör dig är smutsigt
jag skriver en dikt till dig
och i och med den går du förlorad
Litium
vi bygger en barriär
för att tämja den vilda katten
vi bygger en barriär
för den skuttande kaninen
Litium
vi bygger en barriär
mot alla konstiga hjärnspöken
Litium
vi bygger en barriär
för att stilla törsten
Litium
vi bygger en barriär
för att stilla oron
Litium
Litium
Litium
2 morgon
2 kväll
Vi bygger en barriär
En genom våt tygvante
så kall och våt
den börjar formas om till is
jag tar på den ändå
varför vet jag inte, mina lemmar
fryses ju ned ännu värre, markant
kanske i hopp om att
den lilla värme jag har kvar
skall spridas ut och göra den varm igen
fötterna har raggsockor och rejäla kängor
halsduk och mössa men
iskalla vantar
Oh mitt barn, min kärlek, mitt allt
gråt ej mitt knytte
ty mamma finns här i allt
låt mig vagga dig till sömns
det finns här inget att vara rädd för
jag är här för dig i allt
du mitt knytte, min kärlek, mitt allt
inget ont kan drabba dig
när jag är här
Jag förlorade dig
du mitt lilla liv
jag vill ha dig kvar
gå inte ifrån mig så tidigt
gå inte ifrån mig alls
Oh Gud, mitt liv
mitt barn, min kärlek
kärlekens sorg kan aldrig läkas
Jag har förlorat dig min kära
mitt liv, mitt barn, mitt allt
min kära
min kära
min kära
Hy,
som den varmaste porslin
Ögon,
likt de spegelblanka haven på Monacos kust
Ett hjärta,
likt moder Theresa
En skönhet,
likt Prinsessan Diana
Ett mysterium,
likt Grace Kelly
Kärleken är stor
Kärleken är stor
Kärleken är stor
Jag rör din kind
och kärleken är stor
Vill du ha mig
min lycka, mitt väsen
Älskar du såsom jag
mitt knytte, min ängel
Jag skrev en dikt till dig en gång
tyvärr så gick den förlorad
den handlade om min kärlek till dig
men jag skrev den på stranden
och tidvattnet tog den med sig
men vacker var den min dikt
Ensamvarg på psyket
vill du följa med
det blir bara fler och fler
Jag kände en varg en gång
Nu finns du ej här mer
Jag måste se till att bli
Ensamvarg
På Psyket
Jag var närmare ljuset än någonsin
förut
detta var nedlåtenheter jag inte klarar av
vem tror du att du har att göra med?
jag har varit här så många gånger förut
Men fortet reser sig alltid
till ett fort runt mig
med en vallgrav av pirayor
och kommondorer flockhundar
för att valla in oss i leden
så att vi må vara trygga
Vår “Master de Dijon”
du är så vacker att titta på
inget rullar samman i ditt sinne
inte heller i vårat
Men du, Vår “Master de Dijon”
Du är så vacker att titta på
Det regnar varenda dag vi är här
ska vi ändock bli bättre
När marken blöter ner vårt varje steg
det var länge sedan jag slutade vilja vara här
men jag måste härda ut denna gång
så att jag aldrig slipper vätas igen
Din kyss mot hennes tinning
så stilla
åh vad jag vill ha den
åh vad jag vill ha den
att stå i din famn
och motta den kyssen
vila mot din breda bringa
och återhämta mig ett slag
mmm... Den kyssen
Ett steg längre
för mig ingenstans ifall jag går i cirklar
är luften varm där du går?
här fryser isbitarna fast i taket
och allt vatten avdunstar nedifrån
jag sitter fast snart vet du
som en stilla frusen sill
i ett ishav
eller det enorma isflak
som fick Titanic att förlisa
Gud säger mig
att hålla mitt hjärta ifrån dig
skydda det varligt
för du kan aldrig bringa lycka åt mig
elden i dina ögon
skulle bara förleda mig
din mystiska själ
skulle bara göra ont
Gud säger mig
“Gör allt du kan
för att skydda det vackra hjärta jag gav dig
jag la styrkan däri
om du bara letar upp den”
Du finns därute
och du väntar på mig
jag inser det nu
jag kan inte vara den ända
som sprungit i cirklar
men jag har sluppit lös nu
hanterat problemet och gjort mig fri
det återstår bara att finna dig
och omfamna dig
och kyssa dig oh du min kära
som hållit dig så långt bort
miraklet
skall slutligen infinna sig
Jag hade är och plåster
de är av nu
vet inte ifall de är helt läkt
men tänkte låta det lufttorka
även om en ny nål skulle forcera
så läker det fortare i luften
och jag kan gå fri
I korta tröjor
i korta byxor
i bikini på stranden och
i solen bleks allting bort
Vem vill du vara
frågar du mig
när du ändrar dig så
oavbrutligen
Men om jag är alltihop
vad säger du då?
du säger att det inte går
men det gör det
jag får det att fungera varje dag
och vad det än gäller
ställer jag mig upp
för att ställa min
varma panna
mot ditt kalla glas
och jag säger det igen
jag kan ändra mig igen
oavbrutligen
oh så skönt det är
att vara varm ibland
och att lägga kylan utanpå
Ibland
Du är schizofren
men tänk du är så fin
dina skrattgropar
gröper ur små pirrande gropar i min mage
dina ögon glittrar med allt du säger
och det suger i mig av att se mera
höra mera
röra mera
falla in i dig
men Gud hur dum får man vara
att inte bara låta dig vara
när det ända aldrig skulle kunna vara
då jag är bipolär och du är schizofren
så är dock blott all tid till låns
men blott är du underbar
Jag tar av vinet du ger
och känner dess sötma
omhulda mig
sjunka in i mig
blandas med mina safter
värma mig inifrån
tar över
och förlorar mig i dig
din sötma blandas med min
och bliver ljuv och min
Dina färger är röda
jag bränns nästan av den
är det din kärlek?
eller är det din passion?
vi måste råda bot på båda två
ty, vi stämmer ej ihop
få det att stämma, när vi kan vara
så farliga för varandra
visa mig hur jag gör
för att inte hålla dig kär
för att inte hålla dig så när
säg mig vem du är
så kanske det blir lättare
eller ack så mycket svårare
Var gömmer du dig du ljuva man?
Jag vet att du är ledsen
du kom ej ut denna gång
du ville dömmas frisk
men fick ett nej
oh du ljuva man
om det ändock vore så
att allt du hörde kom från mig
och allt du såg var mig
då skulle de inte skickat tillbaka dig
Var gömmer du dig oh du ljuva man?
Jag har dina händer framför mina
de passar så väl i mina
oh varför skall du vara så vacker
då jag ändå aldrig få hålla dig
stora grindar håller dig borta
det är likt en metallbur kring dig och mig
Vill du ta i mig?
Som jag i dig?
Är det så att du inte är sjuk?
Som du säger gång på gång?
Ingen kan se mina tårar
Jag håller den inom mig
Gömmer dem i ett skratt
Döljer dem i mitt röda hår
Mascaran är vattenfast
Det blir bäst så
Ty en tår
Slinker förbi så lätt
Jag torkar då snabbt upp den
Med mitt röda hår
Sörj inte min kära
det finns så mänga
vägar kvar
så det finns en liten röst därinne
det är ok
de kan tysta den
så att du bara hör den ibland
jag kan viska åt dig
ömma ord istället
så att det inte blir så tyst
jag vill inte lämna dig
När ditt sinne är varmt
då vill jag hålla dig nära
jag vill omsvepas av dig
känna varje del av dig
nära dig
du är så vacker
men du är så vrång ibland
då vill jag ej ha dig
då vill jag bara bort
från dig
och låtsas
att du ej, finns till
Jag vill ha dig här
en stund varje kväll
för att fly ensamheten
så sträng
och jag önskar att du kunnat vara
den typ av karl
som jag kunnat drömma om
mer än bara vackra stunder
jag önskar tiden kommer
då jag finner någon
som jag äntligen kan önska
och slutligen kan finna
någon som kan ge mig
Evigheten
Kärleken
visst slår den hårt ibland
vare sig önskad eller oönskad
den kan ta ett stort kliv
in i ditt liv, rasera allt
och återuppbygga nya former
lägga allt på plats
forma nya kurvor
tänka nya tankar
sänka vissa krav
och höja andra
inget har sådan kraft som kärleken
Inget har sådan kraft som kärleken
Om jag bara får några sekunder
av lugn och ro
det finns ingen ork kvar
att springa runt bordet
att plocka fram saker
att lägga undan dem på andra platser
och pust och stön, de dagar jag ingenting orkar
men jag gör det ändå
och oh du min arma kropp
hur ska du klara
att bara aldrig få vara
en endaste dag
I lugn och ro, i lugn och ro
en evig karusell
och aldrig, lugn och ro, lugn och ro
Det skär djupt in med kniven
rätt in i själen
det sjuder ut flammor där bladet passerat
jag är en eldsjäl med tårar i ögonen
jag är vacker säger du
och visst är lidandet vackert att se på
så länge det inte går över styr
och så länge det är på avstånd
så vänd dig om och vänd dig om igen och se på
då kniven tränger djupt, djupt ner i själen
innan flammorna förtär mig
Vart tog de vägen?
alla orden
de ljuva orden vi sa
de som letade sig fram
och in, i alla skrymslen och vrår
som värmde
jag ve ej var du är nu
det är så svårt att ringa
utan orden
En famn full av snö
det är vad jag ger dig idag
det är nog bättre
än den famn full av tårar
blandad med den fylliga smaken
av mitt blod
såsom du ser den
min livsgnista
den rinner ut
jag tar på mig tjocka galufser
och sörjer de dagar som gått
ser min blodström sina
och livsgnistan dör ut
Nakna fötter över glasskärvor
havet blåser upp till storm
jag står här naken i blåsten
lägger mig ned i snön i min sommarklänning
vad gör jag inte för dig
vad gör jag inte för dig
jag tog en avkrok någonstans på vägen
och då blödde mina fötter
mina lungor bevattnades
min kropp kyldes
och jag lade mig ned för att dö
När döden kommer
så sörjer jag ej
du välkomna gäst
här i smärtans boning
dagen dess utan bliver så lång
jag ligger här stilla
och sjunger en locksång
kom här oh kom
i den mörkaste av natt
stundom finnes en sekund av lindring
men du, oh du
kan vara för evigt
vad finns här att giva mig andra tankar
nej du, kära du
är min ända utväg
Jag slog ett hål i väggen igår
allt måste trängas ut någonstans
ingenstans, någonstans, överallt
det finns så mycket ågren
ty antalet förlorade
är så ofantligt mycket större
än dem jag förlorat vunnit
är ett decennier tio år?
nå, i vart fall sprider de ut sig
nästa fas måste infinna sig snart
Jag ger er en dikt
en dikt som vara för evigt
närhelst ni bråkar
kan ni plocka fram den här dikten
och läsa om kärleken
den ni skapat och förevigat
Oh ljuv, Oh ljuv är den stunden
då kärleken träder i kraft
öppen, sårbar och vacker
som att äta av gudomlig frukt
att aldrig vilja släppa taget
stjärnhimmelen är tom på stjärnor inatt
ty de bubblar och sprakar inom mig
så att jag bli helt vimmelkantig
låt kärleken visa vägen
Skrik ut den över ängar och berg
att Vår kärlek skall leva
Och omgärda oss alla
Kärleken, kärleken
Vad kan överträffa Kärleken
Jag har ditt blod i mitt glas
smuttar sakta och tar det i mitt glas
Allt blandas upp i sältan av mina tårar
varför ska jag bry mig?
det blir ändå inget helt av det halva ändå
jag håller upp min hand
långsamt höjer jag det
mina läppar röda som blodet du gav mig’
floden faller in i fem
ändock så höjer jag armen mot skyn
och låter mina fingrar forma ett V
Ty, trotts allt som hänt
Står jag fortfarande upp
Stolt och Vacker
Det smyger en vit katt över gården
vit som nyfallen snö
sakta och försiktigt smyger han
försvinner bakom mitt äppleträd
bara för att några sekunder därefter
låta skymta en liten vit tass i kontrast med den mörka barken
varje morgon, jag nästan i varje fall
smyger han sig förbi min trädgård
bort till grannens hus
där matte står troget
för att släppa in honom igen
Kärleken till ett barn
jag häller dig tätt intill
vare sig du vill eller ej
så följer jag dina första steg
när du ramlar, så finns jag där
för att ta emot ditt fall, kyssa bort det onda
dina blonda lockar får det att se ut som en gloria
en ängel kom ned till mig
en ängel som skriker och omöjliggör sig ibland
men likafullt med en ljus gloria runt hennes huvud
vill skydda henne mot livets alla faror
men måste nog släppa taget någon gång ibland
Jag tar tabletterna som sig bör
skall jag räkna upp dem?
Nej jag tror inte det
många är det i varje fall
allt för att tro sig känna sig normal
men vad gör det egentligen för skillnad
jag föll eller blev förlorad någonstans på vägen
vet inte vart alla bitarna föll
Det är svårt att pussla tillbaka utan de rätta bitarna
Vem är jag?
Det deprimerade jaget, det maniska hypereffektiva?
Någonstans i mitten?
Kan vi nå någon slags konsensus?
men kan jag någonsin mera
lita på vem jag är
Jag tar en drink till
av min sommardrink
det är för sent egentligen
hösten är ju redan här
löven flyger runt överallt
har varit tvungen att räddamin drink
två gånger redan
de flyger runt över gator och trottoarer
fångade i sin egen lilla tornado
dras runt i cirklar runt och runt
jag sörjer inte sommaren
den var fylld av hjärtekval
höstens vindar drar förbi mig
jag ställer mig uppsträckt, stolt
och med armarna i horisontal riktning
känner hösten omfamna mig
jag känner dess löfte
om att allt det förflutna
är struket, raderat, förlåtet
Jag tar en klunk till
av min sommardrink
känner dryckenskapen närma sig
Saknaden är stor
där finns ingen
med kraften i sin person
för att få mig att vilja stanna
och ej heller ingen
som vill söka mig att stanna
Jag är sjuk nu, och stor
finns där någon
som kan se bortom?
kan jag se bortom?
kan jag träffa någon,
som får mig att vilja stanna?
Mitt hjärta lider nu
Mitt hjärta gråter nu
Mitt hjärta misströstar nu
Mitt hjärta sörjer forntids kärlek
Mitt hjärta blöder nu
Jag måste söka läka
Ty ett brustet hjärta
finner aldrig ro
Låt det förflutna
förbliva dött
sträck upp armarna mot livet
sörj den tid som behövs
för att gå vidare
men håll i minnet
Livet är större än döden
Ge mig något nytt
som jag kan förstöra
Ge mig något gammalt
som jag kan beundra
Ge mig en kärlek
som jag kan högakta
Ge mig en sorg så stor
att jag kan gråta ut hela min smärtan
Allt, till den sista droppen
så att jag kan läka
och ta bort infektionen
som härjar min själ och förgör mig
sluta med dessa injektioner
som långsamt utplånar min själ
som jag kan förstöra
Ge mig något gammalt
som jag kan beundra
Ge mig en kärlek
som jag kan högakta
Ge mig en sorg så stor
att jag kan gråta ut hela min smärtan
Allt, till den sista droppen
så att jag kan läka
och ta bort infektionen
som härjar min själ och förgör mig
sluta med dessa injektioner
som långsamt utplånar min själ
Jag har lindat bumull kring mitt hjärta
det tar bort de värsta stötarna
och håller mig värm och trygg
Jag är trött på alla slag och kamper
Evinnerligen försöker slå där der
gör som ondast
Vilka färger har du?
Jag har blått och violett
kan du tänkas byta plats med mig för en dag
så du kan se mig?
och jag kan dig
tänk vad knepigt det skulle blivit
men ganska häftigt ändå
det tar bort de värsta stötarna
och håller mig värm och trygg
Jag är trött på alla slag och kamper
Evinnerligen försöker slå där der
gör som ondast
Vilka färger har du?
Jag har blått och violett
kan du tänkas byta plats med mig för en dag
så du kan se mig?
och jag kan dig
tänk vad knepigt det skulle blivit
men ganska häftigt ändå
tisdag 12 januari 2010
Litterär gestaltning
Jag ska söka in till litterär gestaltning och försöka bli författare. Jag har också sökt jobb på Astra Zeneca för att packetera. Jag känner att jag måste komma ut ur huset lite. Hoppas att jag får jobbet. Hoppas ännu mer att jag kommere in på skolan.
Ska snart iväg till min psykolog på affektivt centrum men är lite nervös för att möta en kontrollant så jag är luspank och inte har några pengar kvar och därför inte kan köpa någon biljett. Det skulle bara vara min otur att åka fast då jag alltid betalar annars. Kanske åker dit och sedan promenerar hem, men det kommer ju ta två timmar i den här kylan. Varför lägger de det så fruktansvärt långt bort!?
Håll tummarna för mig allihopa!
Ska snart iväg till min psykolog på affektivt centrum men är lite nervös för att möta en kontrollant så jag är luspank och inte har några pengar kvar och därför inte kan köpa någon biljett. Det skulle bara vara min otur att åka fast då jag alltid betalar annars. Kanske åker dit och sedan promenerar hem, men det kommer ju ta två timmar i den här kylan. Varför lägger de det så fruktansvärt långt bort!?
Håll tummarna för mig allihopa!
lördag 9 januari 2010
Rutiner
Det här med rutiner. Min läkare tjatar hål i huvudet på mig om att jag måste skaffa mig rutiner, matrutiner, motiontrutiner, studierutiner, alla slgsrutiner hit och dit. Och jag kan helt ärligt säga att den ända rutin jag har är den att jag inte har någon rutin.
Jag har försökt många gånger. SKrivit lappar, försökt hålla dem, klarat det ca en halvtimma och sedan har allt gått åt pipan igen. Sovrutiner och medeciner är det ända jag har för då har jag satt mobilen på larm så det fungerar ganska bra, speciellt när jag har en jobbigt manisk period då jag är så rastlös så jag bara vill gråta och skrika rätt ut, då känns det som en lättnad att få ta alla sina fyra sömntabletter så att man slipper att hoppa upp och ned ur soffan hela tiden.
Oj, rutiner var det ja. Ja, jag är som sagt var inte bra på rutiner. Men jag har skrivit en ny lista över nya rutiner som jag kanske, kanske kommer att följa den här gången....
Jo förresten! Jag skriver ju en hel del dikter och jag skall skriva ned ett kompendie med dem och visa upp dem för en kvinna på bibloteket och ska kanske få läsa upp dem på bibloteket :-)
Jag ska sitta här en stund och skriva in dem i ordbehandlaren och gallra ut vilka som är bra och dåliga så att jag ger ett bra intreyck. Jag har dessutom bett min förebetta i Lonon att leta upp mågra förlag som är de största på marknaden inom engelska dikter ( skrev många dikter på engelska när jag bodde där) för att se ifall jag kan bli publiserad där likaså. Det ska bli spännande.... :-) Håll tummarna för mig :-)
Jag har försökt många gånger. SKrivit lappar, försökt hålla dem, klarat det ca en halvtimma och sedan har allt gått åt pipan igen. Sovrutiner och medeciner är det ända jag har för då har jag satt mobilen på larm så det fungerar ganska bra, speciellt när jag har en jobbigt manisk period då jag är så rastlös så jag bara vill gråta och skrika rätt ut, då känns det som en lättnad att få ta alla sina fyra sömntabletter så att man slipper att hoppa upp och ned ur soffan hela tiden.
Oj, rutiner var det ja. Ja, jag är som sagt var inte bra på rutiner. Men jag har skrivit en ny lista över nya rutiner som jag kanske, kanske kommer att följa den här gången....
Jo förresten! Jag skriver ju en hel del dikter och jag skall skriva ned ett kompendie med dem och visa upp dem för en kvinna på bibloteket och ska kanske få läsa upp dem på bibloteket :-)
Jag ska sitta här en stund och skriva in dem i ordbehandlaren och gallra ut vilka som är bra och dåliga så att jag ger ett bra intreyck. Jag har dessutom bett min förebetta i Lonon att leta upp mågra förlag som är de största på marknaden inom engelska dikter ( skrev många dikter på engelska när jag bodde där) för att se ifall jag kan bli publiserad där likaså. Det ska bli spännande.... :-) Håll tummarna för mig :-)
Tolkprovet
Sitter och försöker att läsa på till tolkprovet, går inget vidare, hittar alltid en massa andra saker som bara MÅSTE göras på direkten. Men lägenheten ser ganska städad ut nu dock :-) hi hi.
Suck, måste ju hitta något att göra med mitt liv när sjukskrivningen går ut om ca ett år. Kan inte gå tillbaka till mitt gamla jobb som undersköterska, är alldeles för ostabil för det.
Oh vad jag hade velat bli författare på heltid. Tyvärr så har jag nog inte disiplinen för det men tänk om man hade kunnat skriva med sådan enkelhet som Stephen King och med sådana personskildringar.
Vill någon läsa början på min roman som jag skrev för länge sedan (jag skrev den när jag var manisk så var inte för hårda med er kritik men ge gärna lite kritik ändå :-) ) Adressen är http://horangotet.blogspot.com/
Suck, måste ju hitta något att göra med mitt liv när sjukskrivningen går ut om ca ett år. Kan inte gå tillbaka till mitt gamla jobb som undersköterska, är alldeles för ostabil för det.
Oh vad jag hade velat bli författare på heltid. Tyvärr så har jag nog inte disiplinen för det men tänk om man hade kunnat skriva med sådan enkelhet som Stephen King och med sådana personskildringar.
Vill någon läsa början på min roman som jag skrev för länge sedan (jag skrev den när jag var manisk så var inte för hårda med er kritik men ge gärna lite kritik ändå :-) ) Adressen är http://horangotet.blogspot.com/
fredag 8 januari 2010
Ny självbiografi
Jag har påbörjat en ny självbiografi om hur det är att vara bipolär. Jag hade påbörjat en när jag låg inne men då var jag så manisk så att den var totalt oanvändbar, alla 20 sidorna. suck. Jag hade skrivit hälften på svenska och mitt i en mening så hade jag hoppat över till att skriva på engelska och vissa partier var rent svammel och inget passade ihop. Men förvisso, jag skulle ju kunna ta med ett extrakt ur den bara för att vissa lite hur en manodepressiv hjärna fungerar, eller inte fungerar :-)
Idag känner jag mig lite duktig, har städat undan det värsta i vardagsrummet så att det ser lite trevligt ut. Har bara sovrummet, kök, badrumm och hall och gaderob men det är ingen brädska med det. För det första är det inte så stökigt och för det andra är köket min brors arbetsuppgift och för det tredje är vardagsrummet viktigast för det är där man är mest.
Jag är dock lagom irriterad, jag har ingen tobak kvar och jag har inga pengar. Jag skulle fått pengar nu idag men det verkar kört. Så hela helgen utan ciggaretter. Gud, vad ska jag göra?! Fan också!!
Jag får se vem jag kan tigga pengar ifrån....
Ha det så länge :-)
Idag känner jag mig lite duktig, har städat undan det värsta i vardagsrummet så att det ser lite trevligt ut. Har bara sovrummet, kök, badrumm och hall och gaderob men det är ingen brädska med det. För det första är det inte så stökigt och för det andra är köket min brors arbetsuppgift och för det tredje är vardagsrummet viktigast för det är där man är mest.
Jag är dock lagom irriterad, jag har ingen tobak kvar och jag har inga pengar. Jag skulle fått pengar nu idag men det verkar kört. Så hela helgen utan ciggaretter. Gud, vad ska jag göra?! Fan också!!
Jag får se vem jag kan tigga pengar ifrån....
Ha det så länge :-)
tisdag 5 januari 2010
Här har man inte varit inne på ett tag
Jag har inte haft ork eller lust att skriva sedan jag kom ut ifrån sjukhuset.
Jag hade en depression när jag kom ut ifrån sjukhuset men på samma gång hade jag en flirt som jag hade träffat inne på sjukhuset. När han kom ut så började vi umgås och röka lite "weed". Det var en omöjlig flirt egentligen. Vi hade aldrig något att prata om. Jag tyckte bara om att drömma om "ifall att man hade haft en sådan snygging till pojkvän". Men, men, vi talas inte längre, han sa något jätte elakt sist vi sågs så jag vill inte ha något med honom att göra längre, snygg eller ej.
Numera är jag manisk igen. Det är ena värsta berg och dal banan. jag är som Adam i "Adams Bok" aldrig någon respit dessemellan. Depression avlöser mani. Kanske inte helt och hållet men nära inpå.
Har för första gången börjat tänka på självmord, bara en dag, och en gång, avfärdade det lika snabbt men ändå. Skulle aldrig kunna göra det mot min familj men det känns så svårt ibland.
Vem är jag egentligen? Det känns som om jag har tappat bort mig själv någonstans på vägen, eller om jag ens någonsin vetat vem jag var...
Jag gråter om kvällarna när jag går och lägger mig, när jag stängt in mig i mitt sovrumm och min bror inte kan se (han bor i mitt vardagsrumm tillfälligt). Tysta tårar, de stunder då jag orkar fälla dem, vissa dagar är smärtan så stor så jag ligger bara där, med knivar som rispar runt i mitt inre, runt, runt och det gör för ont för att orka gråta över det. Jag känner mig så ensam.
Känner mig så obekväm i min egen hud. Vet inte hur jag ska bete mig runt folk. Det känns som om jag alltid gör bort mig. Tankar om hur jag gjort bort mig i det förflutna hoppar upp i huvudet på mig hela tiden och ger mig rysningar och ångest.
Skuldkänslor plågar mig nästan hela tiden. skuldkänslor över hur mycket skulder jag har, pengar jag spenderat, knark jag använt, otacksam jag varit, hur jag gjort familj besviken, hur jag gjort mig själv besviken.
Allt blir till en plågsam soppa i huvudet på mig och gör mig helt och hållet handlingsförlamad. Jag försöker studera till att bli tolk men jag lyckas aldrig öppna böckerna. Och la voila!!! MER ÅNGEST!!
Jag borde skriva ut detta till min läkare så att hon kan förstå hur jag känner men vad skulle det göra för nytta? Jag behöver ju en psykolog. Hade jag varit frisk hade jag velat bli psykolog.
Min föredetta ska köpa mig en billjett till London i februari. Jag vet inte om det är en bra ide men det skulle kännas skönt att komma iväg någonstans som inte är förknippat med att jag är manodeppressiv. Ingen av mina vänner där vet om att jag är sjuk, så det skulle vara skönt att få vara "normal" igen. Risken är bara stor att det blir för mycket kokain (som det blev sist) och att jag inte har orken att motstå den. Och att han ställer till med en scen. Men det skulle bli hemskt kul att träffa de få vänner som finns kvar där nere, de flesta jag känner har flyttat hem igen men det finns några kvar.
Nåväl, Nog för nu, kanske skriver lite senare idag, det var ganske skönt att skriva av sig när man väl kom igång. Mår lite bättre nu.
Tack och hej :-)
Jag hade en depression när jag kom ut ifrån sjukhuset men på samma gång hade jag en flirt som jag hade träffat inne på sjukhuset. När han kom ut så började vi umgås och röka lite "weed". Det var en omöjlig flirt egentligen. Vi hade aldrig något att prata om. Jag tyckte bara om att drömma om "ifall att man hade haft en sådan snygging till pojkvän". Men, men, vi talas inte längre, han sa något jätte elakt sist vi sågs så jag vill inte ha något med honom att göra längre, snygg eller ej.
Numera är jag manisk igen. Det är ena värsta berg och dal banan. jag är som Adam i "Adams Bok" aldrig någon respit dessemellan. Depression avlöser mani. Kanske inte helt och hållet men nära inpå.
Har för första gången börjat tänka på självmord, bara en dag, och en gång, avfärdade det lika snabbt men ändå. Skulle aldrig kunna göra det mot min familj men det känns så svårt ibland.
Vem är jag egentligen? Det känns som om jag har tappat bort mig själv någonstans på vägen, eller om jag ens någonsin vetat vem jag var...
Jag gråter om kvällarna när jag går och lägger mig, när jag stängt in mig i mitt sovrumm och min bror inte kan se (han bor i mitt vardagsrumm tillfälligt). Tysta tårar, de stunder då jag orkar fälla dem, vissa dagar är smärtan så stor så jag ligger bara där, med knivar som rispar runt i mitt inre, runt, runt och det gör för ont för att orka gråta över det. Jag känner mig så ensam.
Känner mig så obekväm i min egen hud. Vet inte hur jag ska bete mig runt folk. Det känns som om jag alltid gör bort mig. Tankar om hur jag gjort bort mig i det förflutna hoppar upp i huvudet på mig hela tiden och ger mig rysningar och ångest.
Skuldkänslor plågar mig nästan hela tiden. skuldkänslor över hur mycket skulder jag har, pengar jag spenderat, knark jag använt, otacksam jag varit, hur jag gjort familj besviken, hur jag gjort mig själv besviken.
Allt blir till en plågsam soppa i huvudet på mig och gör mig helt och hållet handlingsförlamad. Jag försöker studera till att bli tolk men jag lyckas aldrig öppna böckerna. Och la voila!!! MER ÅNGEST!!
Jag borde skriva ut detta till min läkare så att hon kan förstå hur jag känner men vad skulle det göra för nytta? Jag behöver ju en psykolog. Hade jag varit frisk hade jag velat bli psykolog.
Min föredetta ska köpa mig en billjett till London i februari. Jag vet inte om det är en bra ide men det skulle kännas skönt att komma iväg någonstans som inte är förknippat med att jag är manodeppressiv. Ingen av mina vänner där vet om att jag är sjuk, så det skulle vara skönt att få vara "normal" igen. Risken är bara stor att det blir för mycket kokain (som det blev sist) och att jag inte har orken att motstå den. Och att han ställer till med en scen. Men det skulle bli hemskt kul att träffa de få vänner som finns kvar där nere, de flesta jag känner har flyttat hem igen men det finns några kvar.
Nåväl, Nog för nu, kanske skriver lite senare idag, det var ganske skönt att skriva av sig när man väl kom igång. Mår lite bättre nu.
Tack och hej :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
