14 jan 2009

14 jan 2009

Vattenvågorna längs med stranden
De kan stänga av stadens brus,
bara så där ögonblickningen , men bara så där flyktigt
Jag vet ej vart jag vill åter,
har haft så många tankar och så många stötar och törnar,
men ljuv, ljuv var den smärtan,
jag red en våg av färdigheten men visste inget av dagsvärlden
Så jag står upp vid vattenkanter, hör suset av vågorna skölja bort mina plågor
Och sedan står jag där som en vacker oskuld inför vattendånet