Framför mina fötter
som jag frågar varför
Dessa skosnören knötr sig själva
Dessa såriga fötter läkte sig själva
Om jag slår mig ned och drar mig undan för det
Drar du mig tillbaka då?
Klämmer fast mig i en röd nyans
Flyr jag över ängarna, slukar du upp mig då?
Fyller mig med ett vitt sken
Drar du dig för att uppdaga framtiden
Gick det hål på bubblan, att allt rann ut
Man fyllde med en annan substans
Framför mina fötter
Ligger ängar som aldrig trampats.
Ser allt bakom ett vitt sken
Som jag frågar varför
Drar du mig då tillbaka? Lite grand?






Verkar jag för dig
Som en fjäder förlorad i vinden
Men fråga dig du,
finns det en orsak till att det är jag?
Som flyger utan fallskärmsavtal
Fläktar dessa djupa vindar mig
Annat än vad jag bad om
breddar mina skärmar
Det finns djupa gångar bakom
finner jag mig igenom en dag
Skall jag kanske våga leda dig igenom
Men en glömd fjäril i nutid
Måste försöka flyga utan vingar
Med en rädsla att störta
En rädslan så djup
Rädslan att störta







22 feb

Du tummlade, föll från din pelare
Blev det patetiskt
Med , mig liggandes flat på marken
I fullt nederlag
Tog din hand som en hjälp på vägen
Men snubblade igen
Föll från din
Men de folk som skrattade åt mitt tillstånd
Drog jag med mig ner i smutsen
Ty min stolthet var större än lergropen
fann där kraft att klara mig ut ur allt
Men en hjälpande hand
kan förgöra mig
Ty finner jag en svaghet i min rustning
Kan du dra mig nedåt
Vissa anser det som iskylan självt
Vet du dessa tankar, men den skillde sanningen
Kan du då acceptera det
Kräver du av mig att jag drog mig igenom
Släpar bort dessa klippblock, isberg
Bara för att du tror dig älska det som finns där bakom
Där kan den minsta lilla replik
Förgöra mig
Faller skalet samman
Kan du syna mina blottade sår
utan att bli bortskrämd
Jag vill här ingen skada
Men ger du mig ett stänk av saltvatten
Hugger jag av full kraft
På alla sätt som möjligt, förgöra min förgörare
Men drar mig ur i sista stund
När allt jag gör är med ett förtvivlat försök
att dölja mina brutna lemmar
Skada mig inte mer