5 dec 95

Jag sitter här nu
så nära men ändå så långt borta
men säg mig, var du någonsin i närheten
dessa omfamningar, kanske det ända du eftersökte
eller knyter gemenskap, oändligt sammförstånd
fanns lyckan någonsin i dina händer
var allt detta bara ett djupt missförstånd
eller en djupt gående inbillelse
du vet att dessa ord är tömda
tankarna det ända som finns kvar
och vill ta bort dem
de plågar så evinnerligt
vill bara flyta bort, till drömmarnas land
men, det tar emot mig, och jag sitter här nu
så nära, men världsdelar borta