21 feb95

Jag väntade mig ändå inte
i mina böner
men en verklighet som sådan
skrämmer mig
förändrar och förundrar, förtvivlar
ty mina bilder tynar så lättvinnligt
där finns sedan inget kvar
förutom ett namnlöst kvidande begär
tror du att det finns en tid för föreningen
emellan mig och djupare
men jag förväntade mig inte uppfyllelse
inte med ett så nära till slutet
och drar mig bort
mina tankar
då finns det tillfällen för kylan
men döljer jag mig
gömmer, förnekar mig
gör mina världsdelar ej ont
men ändock
så väntade jag mig aldrig detta
och en verklighet som sådan
av allt jag bad om skrämmer mig