19 nov -95

Denna min ömtåliga porslinsdocka
med de djupblå ögonen, så ensamma
gick där med sina söndertrasade tofflor
kaunde inte för mitt liv förklara
när jag först minns denna ensamheten
och tar fram den, tvingar bort, tar fram den
kan inte göra annat men förstår det inte

Denna min ömtåliga porslinsdocka
med de blå ögonen, så ömtåliga
kom och gick bakom dessa vindar
fläktar av saker bortom mitt förstånd
dessa stormar, snöstormar, vattenströmmar
så uppfriskande men än dock nedbrytande
och tar emot den, tvingar bort, tar emot den
kan inte göra något annan men förstår det inte